Några bilder på vår katt när hon var en kattunge. Till en början gick hon i koppel men nu är hon fri som en fågel! Bland det första hon gjorde när vi skulle hämta hem henne var att klättra upp i ett träd. Det fortsatte hon med även här hemma till mattes och husses stora förtret. Men hon har blivit en riktig baddare på att klättra i träd!

Tillsammans med den innersta kretsen. Ekologisk latte och promenad i storslagen natur! Och ett litet gungstopp...

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Visst är vi människor flockdjur! Vi älskar att samlas i grupp och finner snart våra roller. Vi dras till föreningar och andra sammanslutningar där vi känner att vi blir någon! En plats där vi kan sända ut vilka vi är och bli bemötta därefter och vår känsla av vilka vi är förstärks osv... 
Men lurar vi inte oss själva? Det vi sänder ut, våra föreställningar om vilka vi är, var kommer de ifrån? Är det något vi funnit själva eller är det mest pådyvlat av andra?
Vad är egentligen egot? Är det beständigt? Är det vår innersta kärna? Eller finns det något mer, något varaktigt, något som existerar av sig självt oberoende av andras bekräftelse? Något vi måste komma i kontakt med själva...
Alla bör vi lyssna inåt lite nu och då. Det kanske finns någon där som vill säga oss något...


///Redaktören

Vem är det som säger att alla vill vara en del av ekorrhjulet? Gå upp samma tid varje morgon, fika med samma kollegor varje dag, ta order av andra varje dag, identifiera sig med ett företag år ut och år in... Då måste man verkligen älska sitt jobb! Och gör man inte det utan tittar på klockan hela tiden och får ångest när det är lördag eftersom jobbveckan snart börjar igen så kanske man ska sadla om! Då är man nog ingen större tillgång vare sig för företaget eller samhället.
Men man betalar ju skatt utropar någon!
Men man kan ju inte fortsätta jobba med ett jobb man vantrivs med tills man uppnår pensionsålder för att man på dödsbädden ska kunna känna sig som en bra skattebetalare. Nä, alla måste hitta sin plats här på jorden och för vissa är det lite svårare. Alla kan inte stålsätta sig dag ut och dag in och syssla med något de innerst inne inte vill (nu bortser vi från de som faktiskt trivs med sina jobb).
Hoppas ni har funnit eller kommer finna er plats på jorden!

///Redaktören

Säg din åsikt!

Visst ska vi konsumenter inte snatta, stjäla eller på något annat sätt beröva någon på sin tillgång. Men är det rätt att vi konsumenter blir snuvade på konfekten? Att kakan vi köper på caféet är från i julas, att McDonald´s märker om maten, att ICA fuskar med köttfärsen, att IKEA säljer billigt skit som går sönder efter ett par dagar, att skickliga säljare får oss att placera om våra pengar så att de ska få tjocka plånböcker, att chokladen på macken går ut imorgon eller att varorna i frysen på ICA redan gått ut????
Detta är ju kriminellt! Dessa företag berövar oss på våra pengar!! Detta är omvänd kriminalitet!!! Och jag kan inte förstå hur företagare kan vara villiga att ge sina kunder sekunda varor. De måste för länge sedan ha förlorat glädjen att driva företag och borde sadla om och jobba med något annat. För en sak är säker. Om jag drev ett företag skulle jag vilja ge mina kunder kvalité! Allt annat är ju nästintill kriminellt!
Och alla dessa försäljare som prackar på oss varor, tjänster eller omplaceringar som vi inte behöver. De är ju på gränsen till kriminella! 
Mycket dold kriminalitet förekommer i samhället och jag önskar att vi kunde öppna upp våra ögon för detta!

///Redaktören

Det är klart vi påverkas av media! Det är klart att tjejer som ännu inte erhållit distans till sina kroppar påverkas! Vad vill vi sända ut? Vilka ideal vill vi skapa? Framhäva betydelsen av det yttre på bekostnad av det inre?
Det är så här ni ska se ut! Istället för, det är så här ni ska vara.
När vi inte unnar oss att äta normalt och fixerar oss vid våra kroppar kan vi inte tänka på något annat. Det vi försöker kontrollera styr oss! Vi blir ofriare än någonsin. Hamnar i en bubbla och kan till slut inte bejaka livet.

Detta är ingen kritik till er som är lite smalare av er själva. Heller inga bannor till er som försöker efterleva dessa ideal. Utan en uppmaning att vara snälla mot er själva. Förstå just er speciella skönhet. Att släppa kontrollen och låta livet leda er istället för tvärtom.

///Redaktören

OBS! Länken ovan är ingen reklam utan en varning!

Tänk vad vi måste vara härdade här i Sverige. Långa slaskiga eller hårda vintrar och korta, delvis regniga somrar. Hemmet blir viktigare eftersom vi är utelämnade till det större delen av året. Vi tvingas även vända oss inåt när naturen ger oss kalla handen. Ibland undrar vi om det blir en sommar till och vart den försvann.
Men sommaren kommer och rummet utvidgas. Vi andas frisk luft igen och hoppet återkommer. Och när hösten och vintern åter inträder känns det ganska skönt att kura ihop sig i sin säng, med ett levande ljus tänt vid sin sida och filosofera över livets mening.


///Redaktören

För ett tag sedan tog jag del av en nyhet som gjorde mig mörkrädd! Några yngre män hade plågat, stampat och bränt kaniner till döds. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på dessa små oskyldiga liv! Det påminner mig också om vilket samhälle vi lever i! När ska vi börja respektera varje enskilt liv? Växt som djur som människa! När ska vi inse att allt liv är lika värt och har precis samma rätt till att existera och uppleva livet på sina egna villkor?"
Till er som inte tycker att djur är värda särskilt mycket. Tänk på att nästa gång kan det vara en människa de stampar på!

///Redaktören


http://svt.se/2.33538/1.1975269/ihjalplagade_kaniner_gav_fangelse

Har ni tänkt på att förr tyckte man synd om kändisar för att de blev så exploaterade. De beklagade sig högljutt över all uppmärksamhet och ansåg det av yttersta vikt att bibehålla sitt privatliv. Men så plötsligt förändrades allt! Allt fler kändisar började blottlägga sig själva. Visa upp vad de hade på smörgåsen, vilka kläder de bar eller hur de såg ut osminkade!!! De visade bilder på sin familj och kanske till och med sitt hem. Vi började få en inblick i dessa människors liv. Skvallertidningarna upphörde (inte). Bloggvärlden föddes! Och det som förr skrevs bakom lykta dörrar i en sliten bok undangömd någonstans var nu öppet att beskåda för allmänheten.
Vi behöver inte längre tvinga oss på kändisar för att veta hur de lever. De visar frivilligt upp det själva!!!

///Redaktören