Det är min, ge mig den!
Är det så konstigt att vi blir ägandeinriktade när det enda vi säger till våra barn är, "nej, rör inte, det är min, det är hennes, det är pappas, det är grannens, mammas kaffe, inte gå på deras tomt, akta inte röra!".
Denna fixering vid ditt och mitt, var kommer den från?
Men vi måste lära våra barn vad som är rätt och fel säger någon! Men vad är rätt? Har vi accepterat samhällets normer och värderingar som absoluta? Och om de nu vore så fantastiska varför ser världen ut som den gör?
Nej, vi får inte sluta tänka själva...
///Maria
Kommentarer
Trackback
